Imorrn lämnar jag Sverige, igen.
Efter 3 helt sjukt fantastiska veckor i Sverige åker jag nu imorgon tillbaka till fantastiska Belgien. Och då börjas det bloggas igen, det kan jag lova er.
Jag har blandade känslor inför resan imorgon, känns asskönt på ett sätt för Sverige är ett tråkigt land och typiska svennisar är så typiskt otrevliga, jag är också en typisk svennis när jag är i Sverige men så fort jag åker till Belgien blir jag genast mycket trevligare. Man blir ju som man umgås, och jag måste säga att Belgare är trevliga. Och så funkar det ju överallt, jag menar om jag kommer till ett nytt ställe där alla är otrevliga, klart som sågspån att jag också är otrevlig tillbaka då. Så vi får helt enkelt se till att ändra attityden på hela Sverige nu.
Men somsagt det har sina fördelar och nackdelar med att flyga fram och tillbaka mellan två liv på två orter med ett avståd på 259 mil, enligt google maps tar det 8 och en halv dag att gå den biten. Tror inte dom har inkluderat någon sömn då heller, så det är trots allt ganska långt hemifrån. Även om flyget bara tar ynka 2 timmar. Det är så sjukt egentligen. Jag kan aldrig bestämma mig för om jag tycker världen är stor eller liten.
Blickar frammåt nu och framför mig ligger, en helg i Paris med sjukt bra vänner och lägenhet, shoppig i Antwerpen, sommar på donken och en massa annat härligt faktiskt.
Igår bestämde jag mig för att köpa en ny digitalkamera av en kille på blocket, vi gjorde upp en plats och tid och skulle göra upp affären idag, jag bestämde mig också här om dagen för att köpa en väns mini laptop. Men idag mailade jag båda människorna och förklarade att jag kan inte göra den här affären. Jag kan inte köpa din dator, eller din digitalkamera, hade jag haft deras telefonnummer hade jag ringt. Jag fick dåligt samvete eftersom jag givit dessa människor förhoppningar om att få sina saker sålda, men sanningen är och som pappa förklarade för mig, att dessa pengar kan jag istället använda nere i Europa på resor och annat skoj. Och jag fick tänkta till ganska länge, men nu har jag insett att det är sant, jag behöver inte fler prylar. Eller jag har ju ingen digitalkamera.. men jag har en systemkamera.. och jag har ju ingen mini laptop.. men jag har en vanlig laptop. Men varför inte nöja sig med det? Dom som har det jag inte har strävar ju efter det jag har och tvärtom. Det är väl ganska sjukt? Måste man ha allt? Visst att det är bekvämt, men isåfall skulle jag vilja ha en iPad och en bärbar TV också. När ska folk komma på den idén förresten? Bärbar TV, det skulle ju sälja som smör.
Nåväl det jag vill säga är att jag är lycklig, och det som gör mig lycklig är kärlek, kärleken från vad livet har att ge, kärleken från andra människor, kärleken från mig själv.
Kommentarer
Postat av: Malin
Bärbar tv skulle nog inte sälja alls... Man kan ju se på tv i alla datorer gratis :)
Trackback
