Ett avslutat kapitel.
Bloggen fungerar som den ska igen, men det spelar inte så stor längre för jag har precis avslutat ett stort kapitel i mitt liv. Belgien är över, Bryssel kommer aldrig mer vara "hemma" på riktigt, jag vet att när jag besöker staden i framtiden kommer jag känna mig hemma men det kommer aldrig igen bli på riktigt. Nu bor jag i Sverige igen, i sköna gröna Uppsala. Jag och några vänner brukade skoja om att Bryssel var "staden som alltid sover" eftersom öppettiderna på affärer är ganska dåliga och bankomaterna inne i staden aldrig funkade när man behövde dom. Att dessutom allt var stängt på söndagar gjorde bara staden ännu mer sovande.
Jag tittade på det senaste videoklippet här om dagen, klippet jag la ut på bloggen för några veckor sedan om sista veckan på SSB och jag kände hur nån tår ville leta sig ut. Det är så mycket känslor som bubblar upp när jag tittar tillbaka på mitt år i Belgien. Allt gick så fort. Jag hann aldrig förstå att jag levde livet i Belgien innan det var dags att flytta hem igen. Men det är helt klart det bästa valet jag gjort i mitt liv. När jag flyttade till Belgien trodde jag aldrig att jag skulle kunna utvecklas och växa så mycket som jag gjorde. Jag tyckte att jag var så stark som man kunde bli, jag har gått igenom mycket i mitt liv och trodde inte att jag kunde utvecklas så mycket mer. Men jag hade fel. Jag lärde mig något nytt på alla plan, men mest lärde jag mig nya saker när det gäller att respektera människor för den dom är. Att bo med 45 andra studenter, alla från olika delar av Sverige, Norge och Finland var lärorikt. Det var så många människor som inte var lika mig på något sätt. Här hemma i Uppsala har jag mina fina vänner som jag sitter och skrattar med dag in och dag ut, vänner som jag aldrig skulle uppskatta så mycket som jag gör idag om det inte vore för att jag flyttade till Belgien i ett år. En annan sak som är skönt med att vara tillbaka i Uppsala igen är att alla förstår sig på ironi, det finns nog ingen som driver med varandra så mycket som jag och mina vänner gör. Det är i stort sett det enda vi gör, hela dagarna och jag älskar det.
Men det känns fortfarande konstigt att jag inte har någon flygbiljett bokad tillbaka till Belgien, det känns hela tiden som att jag ska tillbaka. Jag är så van vid att ha två liv och nu sitter jag här hemma i Uppsala och det är nu här hela mitt liv finns. Det känns som att rum 207 ser ut som det gjorde 1 vecka innan jag började packa hem. Men rum 207 ser nu istället ut precis som det gjorde när jag flyttade in för 11 månader sedan. Helknasigt.
I övermorgon tar jag flyget till Kina, mellanlandar i Amsterdam och Shaghai. Är galet taggad. Jag och mina kyrkliga vänner, fan vad kul det ska bli. Vi ska bygga lite på en skola och lära ut engelska till klasser på 30 elever. Helgalet. Jag har aldrig varit utanför Europa men nu kör vi. Livet är till för att levas. Hejdå.
Kommentarer
Trackback