Idag är det över 50 dagar sedan jag hade fötterna på svensk mark, över 50 dagar sedan som jag kramade om familj och vänner från hemtrakten. Det är över 50 dagar sedan som jag åt mammas hemlagade mat, lyssnade på svensk radio och köpte lösgodis. Jag saknar faktiskt Uppsala, jag tänkte på det tidigare, jag känner mig så lugn och trygg i den staden, alla kan svenska och var jag än är så hittar jag hem. Av någon anledning så är man mycket snyggare när man bor hemma i Sverige också.. Här bor jag på skolan i stort sett känns det som och jag träffar klasskompisar dygnet runt, vilket gör att dom ändå har sett mig ful, så då kan jag ju lika gärna vara ful i skolan också? Hemma var det värsta grejen att gå till skolan, även om man bara hade en lektion liksom. För man träffade 1000 andra människor på vägen till och från skolan också, men här ser jag samma människor varje dag, sällan någon ny. Jag har knappt 50 meter till skolan, come on? Jag har faktiskt börjat sakna att gå i skolan inne i staden, åka buss till skolan, göra läxor på bussen och samtidigt fundera över om någon snygg kille kanske dyker upp utanför fönsterrutan. Jag saknar att ha toaletten 2 meter bort, jag saknar alla helger i Sverige, jag saknar att krama minstingen i familjen, jag saknar att sitta på bryggan i Örsa och vingla med benen samtidigt som man äter glass och skrattar med någon bra människa, jag saknar att vara ensam hemma.