221 dagar har gått sedan den dagen jag flyttade in i rum 207, idag är det bara 85 dagar kvar tills jag säger ajdö på riktigt till Belgien och SSB. Jag försöker att tänka på det så lite som möjligt verkligen, Henriette har påminnt mig några gånger om hur fort denna tid kommer gå, hon har sagt till mig några gånger att hon verkligen kommer sakna mig och dom andra här på slottet, hon kommer sakna att festa med oss, att leva med oss, allt. Jag vet hur jobbigt jag kommer tycka att det är så jag svarar bara lite oseriöst och skrattandes att jag också kommer sakna allt. Men innerst inne gör det så jävla ont. Jag har inte ens 65 nätter kvar i mitt rum här, det är helt sjukt. Ofta när jag och vänner är ute och promenerar och pratar, speciellt när jag och Linda är ute och pratar så brukar vi prata om hur mycket vi växt, utvecklats och mognat sedan vi flyttade hit. Det känns verkligen. Jag känner mig nästan vuxen, är det något jag saknar bland mina livserfarenheter och vill lära mig, så är det att laga mat och köra bil. Köra bil och försöka fixa körkort ska jag göra i sommar/höst. Laga mat kommer jag säkert lära mig med tiden, jag älskar ju mat så blir väl tvingad till och lära mig så småningom. Men förutom det så känns det som att jag skulle klara livet på egna händer nu.

Det här året, har varit så händelserikt, jag kan inte ens tänka mig hur mitt liv hade sett ut om jag stannat i Sverige istället för och ta denna möjlighet. Nej åh vad tacksam jag är. Nu ska jag vara lite religös också, ibland är det inte lätt och vara troende, i början av mitt år här drev folk med mig och sa att jag skulle kolla gudstjänst när jag bokade tv'n haha, men jag bryr mig inte så mycket. Ingen vet ju vad jag tror på, och trycka ner folks tro är väl bara ett bevis på osäkerhet i sig själv, typ. Haha men det jag hade tänkt säga var att jag i måndags kväll kände mig så jävla kissnödig hela tiden, efter 4 toalettbesök börja jag fundera på om jag kunde ha fått urinvägsinfektion, jag vände och vred på mig i sängen men kunde inte somna och tillsist bad jag till gud och rätt vad det var hade jag somnat och vaknade inte kissnödig.

Jag ska träffa Viktor på lovet också, vi ska reda ut en gång för alla om vi vill fortsätta livet tillsammans eller inte. Lite spännade ska det bli och träffa honom, vi har en historia tillsammans på 18 månader men nu har vi inte sett varandra på ett halvår, det var då jag gjorde slut. Men kärleken är ju ett mysterium och kärleken är oförutsägbar så vi får se vad som händer. Vad som än händer så vi nog båda lärt oss mycket på vägen.